I mitt arbete som planarkitekt och processledare på Tjörns kommun mellan 2006 – 2018 har jag ansvarat för ett stort antal dialogprocesser i kommunen och har länge varit intresserad av frågan hur man kan gå från dialog till samskapande. Jag var därför en av de planerare som ihop med Mistra Urban Futures tog initiativ till att samverka med bland annat Nazem Tahvilzadeh och Moa Tunström och skicka in en gemensam forskningsansökan.
Under min tid på Tjörns kommun arbetade jag och mina kollegor fram ett sätt att arbeta med dialog med hjälp av Cultural planningmetoden, en metod som tar sin utgångspunkt i platsens identitet. (1)
Metoden användes i många olika typer av processer i kommunen, där flertalet var planprocesser medan andra var strategiska arbeten, som till exempel framtagande av en friluftsplan och en kulturstrategi. Jag var även projektledare för arbetet med Tjörns Översiktsplan 2013, som också togs fram med hjälp av Cultural planningmetoden.
Genom dessa processer mötte jag många medborgare, tillsammans med kollegor och politiker, och uppskattade både mötet med medborgarna och det förvaltningsövergripande arbete dialogerna gav upphov till. Framförallt var mötet och samtalen mellan tjänstemän, politiker och medborgare givande, då de både gav nya perspektiv och gjorde att man lättare förstod varandras behov och tankar. Vikten av att politiker är med på de dialogprocesser som genomförs kan inte nog betonas.
Två exempel på frågor som tack vare dialogprocesserna skrevs in som strategiska frågor i översiktsplanen var behoven av billiga bostäder och att förbättra kollektivtrafiken. Här var politikerna innan dialogprocesserna skeptiska till betydelsen av dessa två frågor, men efter samtal med medborgarna insåg de att billiga bostäder och kollektivtrafik var viktiga framtidsfrågor för kommunens invånare. Det som sedan visade sig svårt för politikerna var att ta steget från strategiska frågor till att skapa handling, det vill säga i detta fall skapa fler billiga bostäder och en bättre kollektivtrafik. En slutsats är att det är viktigt att öppna upp och organisera för att möjliggöra samverkan med civilsamhälle, lokalt näringsliv och andra aktörer för att gemensamt skapa förändring och skapa en kollektiv problemlösningskapacitet.
Mellan partnerskap och medborgarkontroll
En annan central pusselbit är att avsätta en budget för att kunna genomföra det som lyfts upp som viktiga frågor i olika dialogprocesser. Som exempel vill jag lyfta det arbete med Stråket i Skärhamn och senare även Rönnäng, som jag var processledare för mellan 2006 och 2018. Här hade vi hade en årlig budget för att kunna genomföra de idéer som lyftes upp i de dialogprocesser vi genomförde och sedan sammanställde i handlingsplaner. I Stråket hade vi dessutom en arbetsgrupp bestående av tjänstemän, politiker, civilsamhälle och näringsliv som gemensamt arbetade för att skapa nya skyltar, bänkar, bryggor, offentliga toaletter och annat som behövdes för att utveckla de två orterna. Med denna typ av processer och en gemensam budget kan man lyfta dialoger från det som kan kallas information eller i bästa fall medbestämmande till nästa nivå som är samskapande. Jag tolkar också att det var det som Sherry Arnstein hade som mål när hon skrev ”A ladder of participation”, där hon definierade det översta steget på stegen som medborgarmakt med partnerskap, delegerad makt och allra högst upp medborgarkontroll (Castell, 2016).
Som tjänsteperson innebar de många dialoger vi gjorde på Tjörn att jag och mina kollegor fick nya kunskaper om hur medborgarna såg på öns identitet och hur man ville ett kommunen skulle utvecklas i framtiden. Det blev också tydligt att vi inte uppfyllde medborgarnas behov av billigare bostäder för framförallt ungdomar i de flesta av de detaljplaner vi gjorde. Just denna fråga kom upp på varje dialog kring planprocesser, inte bara under arbetet med översiktsplanen. Det framkom även att väldigt många äldre hade stort behov av billiga, lättskötta bostäder i kommunen, som idag mestadels består av småhus. 2015 kom dessutom många nyanlända, som inte heller kunde flytta till de exklusiva, havsnära områden vi till största delen planerade för. Vi genomförde därför så småningom en intern process med hjälp av Cultural planningmetoden, med fokus på hur vi på Tjörn skulle kunna skapa bostäder för unga och nyanlända. En av idéerna som kom fram var att skapa en plattform som ledde fram till det som idag är Egnahemsfabriken. 2 Sedan uppstod frågan kring hur man skulle kunna gå vidare från denna gemensamma goda idé till handling, och där tog mina möjligheter som tjänsteperson slut. Istället började jag på ideell tid samla ett nätverk med människor jag tidigare samarbetat med i olika lokala sammanhang och frågor. Tillsammans med forskare i Nätverket Möjligheternas ö som vi bildade, skrev vi en forskningsansökan till Vinnova med Tjörns kommun som en av flera medfinansiärer och fick medel beviljat 2017.
Vårt initiativ: Egnahemsfabriken
Genom Egnahemsfabriken har vi skapat en lokal plattform för att bygga hus, gemenskap och omställning och har gått från projekt till självgående verksamhet. På platsen bygger vi hus men också kunskap och vi har ett nära samarbete med flera lokala aktörer och föreningar. Genom att ha bildat en förening som vi driver som ett kooperativ och ett socialt företag i samverkan med andra har vi skapat bred samverkan kring frågan om hur vi gemensamt kan skapa billigare bostäder på Tjörn. Egnahemsfabriken kan därför ses som ett exempel på samskapande.
2018 slutade jag som tjänsteperson på Tjörns kommun och arbetar idag som projektledare för Egnahemsfabriken på halvtid, varav ungefär hälften av tiden är finansierad av olika forskningsmedel och hälften är ideellt arbete. Jag jobbar i övrigt som processledare, framförallt i olika Cultural planningprocesser, som initieras av kommuner eller av civilsamhället. Genom att delta i dialogprocesser på olika platser har jag fått inblick i hur svalt intresset ofta är av kommunerna när initiativet till en dialog inte kommer från dem, även om dessa processer ofta är de som ger mest resultat. Jag har också mött undantag.
Vingåkers kommun arbetar till exempel på ett väldigt spännande och demokratiskt sätt med sina medborgare. Här har de skapat en process som liknar medborgarbudget och som uppmuntrar medborgarna att skapa egna projekt utefter identifierade behov och där man skapar just de lokala utvecklingsprogram som möjliggör samskapande och vilket Sherry Arnstein (1969) efterlyser. Här återkommer jag igen till vikten av att kommuner öppnar upp både för dialog och samskapande och även att dela makt. Enligt min erfarenhet sker detta oftare i små kommuner som inte klarar att leverera det som behövs utan att samverka och därför har en mer ödmjuk hållning mot sina medborgare. Många av de större kommunerna tenderar att vilja hålla hårdare i både dialogprocesser och det eventuella genomförande av det man kommer fram till i processen. Här har större kommuner något att lära av de mindre kommunerna. Och för alla kommuner är det avgörande att förstå att civilsamhället och andra aktörer kan bidra till att demokratisera samhället, genom att utveckla sätt att mobilisera krafter och förmåga att lösa gemensamma problem – och att detta endast kan ske genom samverkan och maktdelning. På så sätt kan dialogprocesserna gå från en dialog som både styrs och tolkas av kommunerna, till ett demokratiskt samskapande.
NOTER
1 Cultural Planning syftar till att finna de värden och de resurser som finns på en plats med ett medborgarperspektiv. Kartläggningen av värden och resurser sker med utgångspunkt i det geografiska lägetoch de människor som bor och verkar där, snarare än med tjänstepersoner och politiker på andra platser. Läs mer på: https://www.culturalplanningsweden.org/
2 Egnahemsfabriken är en ekonomisk förening som drivs som ett kooperativt socialt företag, på Tjörn. Verksamheten tar sin utgångspunkt i det socialt organiserade byggandet av små bostadshus och har funnits sedan 2018. Läs mer på www.egnahemsfabriken.se
Arnstein, S. R. (1969). A Ladder of Citizen Participation. Journal of the American Institute of Planners, 35(4), 216-224.
Castell, P. (2016). Institutional framing of citizen initiatives: a challenge for advancing public participation in Sweden. International Planning Studies, 21(4), 305-316.