Den kosmopolitiska Baldakinen

Mötesplatsanalys för Kulturhus Backaplan

Vi har en lång erfarenhet av att utföra förstudier, utredningar och analyser på uppdrag av både privata och offentliga beställare, akademi, vård och utbildningssektorn. I detta uppdraget var uppdragsgivaren Göteborgs stad som önskade genomlysa förutsättningarna för att göra det planerade Kulturhus Backaplan till en gränsöverskridande mötesplats i praktiken.

Bilden ovan är från den amerikanska sociologen Elijah Andersson och den illustrerar en typisk situation i ett välfungerande urbant offentligt rum. En blandning av grupper som med självklar rätt tar en plats i besittning. Mängder av parallella aktiviteter. Människor som tittar på andra människor som gör någonting. Andra som iaktar en ”hänsynsfull oppmärksamhet” (typiskt beteende i urban interaktion). Olika rytm. Olika bakgrund.

Här finns en grundläggande tilltro och tillit till att främlingar som uppehåller sig på samma plats inte vill en något ont.

Elijah Andersson har myntat begreppet ”Kosmopolitiska baldakiner” som en beskrivning av en särskild sorts offentliga rum som kan finnas på platser även i strängt segregerade samhällen där olika grupper faktiskt möts och ägnar sig åt att vistas bredvid varandra och lära sig att dela ett rum med varandra. De kosmopolitiska baldakinerna är väldigt viktiga för samhället. De är platser där trasiga samhällen kan läka ihop. De finns i stort och smått – bibliotek och kulturhus är i högsta grad när de är välfungerande lysande ”kosmopolitiska baldakiner”.

Det är en ständig utmaning i allt byggande att utforma den byggda miljön så att denna förmår att främja gränsöverskridande interaktion mellan människor. Det är mycket vanligt att den vilja och de ambitioner, som ofta uttrycks i tidiga projektskeden, inte klarar av att översättas till resultatkritiska åtgärder och vägval i genomförandet.

Därmed förblir mötesplatspotentialen i det som byggs underutnyttjad. Genom att i ett tidigt skede göra en ordentlig mötesplatsanalys kan strategiska vägval för att åstadkomma en framgångsrik mötesplats identifieras och beskrivas – och därmed tillämpas i genomförandet.

Arbetet med att beskriva vad som skall ingå i det planerade Kulturhus Backaplan, så att detta blir en stark gränsöverskridande mötesplats, har pågått under lång tid inom Göteborgs stad och SDN Lundby. Som ett viktigt steg på vägen anlitade Stadsdelsförvaltningen Sektor Samhälle och Kultur Erik Berg med flera för att genomföra en studie av förutsättningarna för Kulturhuset som Mötesplats, detta blev en del av verksamheternas samlade beställningsunderlag inför programarbete för det nya kulturhuset.

Uppdraget bestod av utredningsarbete, organisering av workshops, intervjuer, inventering och kartläggning, presentationer, visualiseringar samt rapport. Utredningen bestod av två delar. En kartläggning av det existerande utbudet av mötesplatser kopplade till kultursektorn i Lundby samt, med utgångspunkt i kartläggningen, en mötesplatsanalys med rekommendationer för utformningen av Kulturhus Backaplan.

Kartläggning av Lundbys gränsöverskridande mötesplatser

Att försöka kartlägga den breda kultursektorns nätverk av mötesplatser i en dynamisk stadsdel som Lundby är ett komplicerat jobb, egentligen knappt genomförbart. Icke desto mindre bedömde vi det som nödvändigt utifrån ambitionen att identifiera hur ett kulturhus på Backaplan kan greppa in i och bidra till att stärka kulturen i stadsdelen.

Kulturen är ett stort universum fullt av ett sfärer av olika art och karaktär som allihop rör sig i indviduella och stundtals mycket excentriska banor. Där finns jättarna, institutionerna, som sopar upp alla partiklar i sin omloppsbana, omgivna av sina egna familjer av månar och sateliter. De har stor massa, men överglänses ändå av de framilande små kometerna som rör sig utanför alla banor.

Ett av de utmärkande karaktärsdragen för kulturen är just själva svårigheten att avgränsa fältet: Vad är – och vad är inte – kultur? Svaret är avhängigt sammanhang, kultursyn och uppdrag. I detta fall var sammanhanget brett: målet är att kulturhus Backaplan ska bli en mötesplats som når “alla”.

Totalt identifierades cirka 240 kulturmötesplatser genom intervjuer och inventering i den dåvarande stadsdelen Lundby på Hisingen i Göteoborg. Kartläggningen visade hur kulturens mötesplatser i stadsdelen Lundby i hög grad var koncentrerade till sex förtätningar, med en tyngdvikt ner mot älvstranden. Vi kunde också på ett nytt sätt åskådliggöra hur förtätningarna hade karaktären av kluster vilket innebär att de innehållsmässigt har olika fokus med inriktning mot olika målgrupper och intressen .

.

Kulturhus Backaplan som ny mötesplats

Genom den omfattande interstrukturkartläggningen (föregående stycke) identifierade vi ett stort behov av att i flera avseenden utveckla interstrukturen för kulturmötesplatser i Lundby. Vi kunde visa att stadsdelen idag präglas av en geografisk och social uppdelning och att det råder brist på överbryggande mötesplatser. Olika grupper vistas på olika ställen. De viktigaste kulturella mötesplatserna har en låg synlighet i det offentliga rummet.

Vilken sorts kulturhus skulle kunna göra skillnad i detta landskap?

För att minska avståndet mellan interstrukturens delar behövs det, konstaterade vi i rapporten, fler sammankopplande noder, arenor och portaler – mötesplatser som länkar samman inte bara individer utan också kopplar samman aktörer, grupper och olika mötesplatser med varandra.

För att ge olika grupper i stadsdelen en vardaglig kontakt med varandra behövs det öppna, attraktiva, tillgängliga, centralt belägna och synliga mötesplatser till vilka många olika demografiska identiteter och intressen upplever ett delägarskap och tillhörighet.

Detta är sålunda roller som ett Kulturhus vid Hjalmar Brantingplatsen behöver fylla om det ska bidra till att länka samman stadsdelen och stärka kulturinterstrukturen. Det centrala läget vid knutpunkt Hjalmar ger mycket goda grundförutsättningar för det – men då behöver förutsättningarna användas i utformningen av huset.